Dag 01 – Om mig

Jag är född i en vinterstorm 1978 på Trelleborgs BB. Förlossningen var oerhört långdragen och i slutet var det ytterst nära att jag dog. Jag var första barnet och jag antar att mina föräldrar fortfarande var ganska lyckliga när jag föddes. När jag var 3½ år föddes min bror. Jag minns att jag älskade honom från första början och jag minns första gången jag höll i honom. Min barndom präglades av rädsla. Rädsla för mammas humör och hennes slag. Rädsla för att pappas fyllor. Rädsla för att gå till skolan där jag blev mobbad på alla tänkbara sätt. Jag var bara sju år gammal första gången jag tänkte på självmord. Jag började skära mig när jag var 10 år gammal och det var ungefär då jag började få problem med maten. Antingen så svalt jag mig eller så hetsåt jag. När jag var 17 år skilde mina föräldrar sig och helvetet på jorden uppenbarade sig. Missbruk, misshandel, svält. Hat. Misär. Fattigdom. När jag tagit studenten sökte jag sjuksköterskeprogrammet vid Högskolan i Kristianstad och flyttade dit så fort jag fått mitt antagningsbesked. Jag har ingen kontakt med mina föräldrar idag.

Min farmor, min älskade lilla farmor Vendela var min enda trygghet när jag växte upp. Jag älskade henne av hela mitt hjärta och hon kommer för evigt leva inom mig. Vitsippor kommer alltid att påminna mig om henne och jag kommer aldrig glömma hennes doft eller hur hennes mjuka, rynkiga hud kändes. Hon var så vacker och hon hade alldeles silvervitt hår som hon jämt färgade eftersom det var hennes enda fåfänga. Min farmor var den vackraste lilla farmor ett barn kan ha. En äkta sagofarmor.

Min första kärlek mötte jag när jag var 12 år gammal. Han hette Rickard och jag älskade honom under många år. Min första riktigt seriösa, mer mogna kärlek mötte jag året när jag skulle fylla 16 år. Han hette Pär och var en av Trelleborgs snyggaste killar. Vi var ihop i 1½ år och när han gjorde slut gick något sönder inom mig. Jag trodde på allvar att jag skulle dö.

Min älskade man, min finaste Pär, mötte jag när jag var 18,5 år och han har sedan dess funnits vid min sida. Pär är den vackraste, godaste mest omtänksamma man jag någonsin mött. Efter tretton år ger han mig fortfarande fjärilar i magen och när han ler mot mig blir jag alldeles varm och mjuk. Min älskade kan se på mig som om han dyrkade marken jag går på. Min älskade är min sol, min måne och mina stjärnor. Det kan aldrig finnas någon annan.

Jag har välsignats med två barn. En son och en dotter. Båda lika underbara härliga små personligheter som jag kan se både mig själv och min älskade i. Sonen som ärvt min kärlek till det svenska språket och min känslighet. Dottern som ärvt min spralliga personlighet och min energi. Att få se dem växa upp och vara en del av deras liv är det vackraste jag vet. De är mina ögonstenar och jag älskar dem mer än livet.

Jag älskar musik passionerat. Musik kan väcka alla känslor i mig och framkalla känslostormar utan dess like. Har jag en dålig dag när minnen från förr ligger nära ytan kan en viss låt få mig att gråta hysteriskt eller rent av väcka mitt gamla självskadebeteende. När jag förälskar mig i en låt så är det bara den som gäller under några dagar och då lyssnar jag på den om och om igen. Jag skämtar inte om jag säger att jag kan lyssna på en låt 10-15 gånger i rad.

Mitt känsloliv är minst sagt välutvecklat. Jag har (haft?) en borderline-diagnos vilket för min del inte innebär att jag målar världen i svart eller vitt som man skulle kunna tro utan jag målar världen i alla färger och i de starkaste nyanserna du kan föreställa dig. Få kan sörja så som jag men å andra sidan kan få älska så passionerat och innerligt som jag. Det är både en gåva och en förbannelse.

Jag har alltid skrivit. Dagbok. Dikter. Små noveller. Jag har vunnit ett antal tävlingar och min gymnasielärare i svenska grät när jag vägrade skicka in en novell till en nationell tävling för gymnasieelever.

Jag är löjligt fåfäng när det kommer till mig själv. Jag kan stå en evighet och sminka mig eller fixa håret. Pröva kläder i en evighet. Hur andra ser ut reflekterar jag sällan över.

Jag älskar att vara feminin. Klänning, kjol, höga klackar, nagellack  och läppstift  – you name it i got it! Men låt dig inte luras för något våp är jag inte.

Jag är förbaskat högljudd. Alltid. Även om jag försöker dämpa mig så går det inte. Jag pratar högt. Jag skrattar högt. Så är det bara.

Apropå skratt så har jag alltid oerhört nära till det. Och skrattar jag inte så fnissar jag. Är jag övertrött kan jag inte sluta fnissa, då är jag värre än en fjortis. Det har roat många kollegor som tagit över efter mig när jag jobbat natt.

Jag är ruskigt snabb i käften och jag är inte det minsta prydd. Det blir så när man alltid lekt med killar.

Apropå att leka med killar så har jag alltid kommit bäst överens med killar/män. Det är mer än en gång jag fått höra att jag är en av grabbarna. Lite kul att få höra när man sitter där med kort kjol och skyhöga klackar.

Jag älskar män. Dessa vackra underbara varelser som får det att pirra i hela mig! Jag är helt enkelt löjligt straight.

Jag är nästan jämt glad och är löjligt lättroad.

Jag är väldigt fysisk och tycker om att röra vid personer jag talar med. Människor jag tycker om sitter jag gärna riktigt nära.

Jag har fått höra många gånger att jag är flörtig. Lite intressant eftersom jag knappt vet hur man gör när man flörtar.

När jag är full så blir jag kåt, glad och tacksam.

Jag är sjukt bra på att ge komplimanger men urusel på att ta emot dem.

Jag är en utpräglad nattuggla och jag älskar att sova länge på morgonen. Tänk till 11.00 ungefär.

Mina ögon är det jag är mest nöjd med i mitt utseende.

Jag älskar Depeche Mode passionerat och skulle kunna sälja min själ för att få träffa dem personligen. Dave Gahan är en av världens sexigaste män och Martin Gore är ett geni när det kommer till text och musik. Punkt.

Jag har varit färdig sjuksköterska i snart 10½ år och jag älskar mitt yrke. Jag är jävligt stolt över att vara sjuksköterska.

Jag är den födde diplomaten. Har alltid varit och kommer alltid vara.

Jag har brutit näsan på en äckelgubbe som tafsade på mig när jag var 19 år. Jag önskar att jag brutit mer på honom men han sprang iväg.

Jag älskar skor med höga klackar och höga stövlar.

Mitt badrumsskåp är fullt av diverse krämer och salvor som ska göra mig vacker. Fan vet om det lyckas.

Jag har i skrivande stund gått ner 27 kg.

Jag har världens bästa svärföräldrar, svåger och svägerska. Älskar dem till döds.

Jag har en syster som är världens bästa. Inte i blodet men i själen. Älskar dig alltid!

Jag drömmer om att åka till New York. Och om att våga skriva en bok om min uppväxt.

Jag har en osund fixering vid färgen rosa. T.o.m mitt stetoskop på jobb är rosa.

Mitt absoluta favoritgodis är skumtomtar.

Min favoritmat är italiensk och asiatisk. Starkt får det gärna vara.

Jag är livrädd för elektricitet och eld.

När jag blir stor ska jag nog bli barnmorska. Eller iva-sjuksköterska. Eller narkos-syrra.

Jag kan använda höger och vänster hand lika bra. Om jag äter med sked så äter jag med vänster hand.

Just när du tror att du känner mig så är du inte ens i närheten.