Archive for the ‘Sjuksköterska’ Category
Vilken natt!
Och då menar jag inte “vilken natt” som i “vilken underbar natt”. Tala om att bli inkastad i verkligheten igen, från sex veckors ledighet till fullt ös medvetslös i 11 timmar. Vi sprang och vi sprang, patienterna rullade in på löpande band och givetvis så var vi en sjuksköterska mindre än vi ska vara. När morgonpersonalen kom var jag helt slut och jag hade inte hunnit hänga ut ett enda dropp eller byta en enda trevägskran, alla 06-medicinerna var outdelade och jag hade inte dokumenterat utan satt och skrev in en patient. Jösses. Välkommen till ditt arbete liksom.
Tur att jag har världens bästa kollegor.
Vickan
Ps! Har du en åsikt men orkar inte skriva en kommentar? Då kan du lämna ditt omdöme/din åsikt genom ett enkelt “klick”! Om du klickar på inläggets rubrik så kommer du få upp olika knappar längs ner i inlägget där du kan klicka för att tycka till. Tack!
Vad gör sjuksköterskan när hon är sjuk?
Tja, inte går hon till läkaren i tid i alla fall. Jag avskyr sjukhus, vårdcentraler och läkarbesök helhjärtat. Märkligt kan tyckas med mitt yrkesval, men det är verkligen inte samma sak att vara sjuksköterska som att vara patient. Jag blir alldeles skakig och kallsvettig, blir torr i munnen och får nästan panikångest. Traumatiserad much?
Idag fick jag dock kapitulera och inse mig besegrad. Jag ringde vårdcentralen självmant och nu sitter jag här med lätt rosiga kinder och skäms en smula. Jag fick en smäll på fingrarna från den annars mycket trevliga läkaren för att jag inte sökt vård tidigare. Han suckade djupt och sa;
“Vad är det med er sjuksköterskor? Aldrig söker ni förrän ni är halvt döende.”
Jag förstår inte vad han menade med det? Det är väl helt normalt att ha galet ont över urinblåsan och besväras av täta trängningar som leder till en känsla av att kissa taggtråd, röd taggtråd då eftersom urinen är blodig, under två veckor? Inget konstigt alls!
Domen löd: Ful urinvägsinfektion med stor risk för pyelonefrit och antibiotika tre gånger per dygn i fem dagar. Hepp.
Vickan
You KNOW you are a nurse when…
You believe that 90% of people are a poor excuse for protoplasm.
Discussing dismemberment over a gourmet meal seems perfectly normal to you.
Your idea of fine dining is anywhere you can sit down to eat.
You get an almost irresistible urge to stand and wolf your food even in the nicest restaurants.
You plan your dinner break whilst lavaging an overdose patient.
Your diet consists of food that has gone through more processing than most computers.
You believe chocolate is a food group.
You refer to vegetables and are not talking about a food group.
You have the bladder capacity of five people.
Your idea of a good time is a cardiac arrest at shift change.
You believe in aerial spraying of Prozac.
You disbelieve 90% of what you are told and 75% of what you see.
You have your weekends off planned for a year in advance.
You encourage an obnoxious patient to sign a self discharge form so you don’t have to deal with them any longer.
You believe that “shallow gene pool” should be a recognized diagnosis.
You believe that the government should require a permit to reproduce.
You believe that unspeakable evils will befall anyone who utters the phrase “Wow, it’s really quiet isn’t it”.
You threaten to strangle anyone who even starts to say the “q” word when it is even remotely calm.
You say to yourself “great veins” when looking at complete strangers at the grocery store.
You have ever referred to someone’s death as a transfer to the “Eternal Care Unit”.
You have ever wanted to hold a seminar entitled “Suicide … Doing It Right”.
You feel that most suicide attempts should be given a free subscription to “Guns and Ammo” magazine.
You have ever had a patient look you straight in the eye and say “I have no idea how that got stuck in there”.
You have ever had to leave a patient’s room before you begin to laugh uncontrollably.
Your favorite hallucinogen is exhaustion.
You think that caffeine should be available in I/V form.
You have ever restrained someone and it was not a sexual experience.
You believe the waiting room should be equipped with a Valium fountain.
You play poker by betting ectopics on ECG strips.
You want the lab to perform a “dumb shit profile”.
You have been exposed to so many X-rays that you consider radiation a form of birth control.
You believe that waiting room time should be proportional to length of time from symptom onset.
Your most common assessment question is “what changed tonight to make it an emergency after 6 hours / days / weeks / months / years)?”.
You have ever had a patient control his seizures when offered some food.
Your idea of gambling is an blood alcohol level pool instead of a football pool.
You shock someone with an unrecognizable rhythm … until you get one you DO recognize.
You believe a book entitled ‘Suicide: Getting it Right the First Time’ will be your next project.
You have ever referred to someone’s death as a ‘transfer to part 3 accomodation’.
You can identify what kind of diarrhea it is just by the smell.
You will never name a daughter “Melena” or anything along those lines.. and laugh to yourself every time you hear someone by that name
You call subcutaneous emphysema “Rice Krispies”.
Your immune system is so well developed that it has been known to attack squirrels in the backyard.
Vickan
Jag överlevde näst sista passet!
Jag tog mig igenom det näst sista passet innan semestern. Otroligt men sant. Ett pass kvar, ett enda litet sketet pass, sedan är det semester! Wihoo!
Enda kommentaren om passet för övrigt:
Vickan
It’s a mad world…
Jag har sprungit som en galning hela eftermiddagen. Jag har lagt in patienter, försökt lösa platssituationen som är katastrofal och samtidigt skött allt som skall skötas utöver det. Tragiska besked. Tragiska människoöden. Springa springa springa! Mina fötter värker och mitt huvud värker.
Jag är så j-a glad att jag bara har två pass kvar tills jag går på semester och slipper betongbunkern i några veckor!
Vickan
Om mindre än fem timmar…
…ringer min klocka och jag skall upp och arbeta en a-tur. Ännu ett pass i Betongbunkern i över 30 graders värme. Yay?
Vickan
Så här…
Japp, så här känner jag mig efter kvällens pass på jobb. Helt slut. Jag har sprungit som en skållad råtta! Fötterna värker, ryggen värker och huvudet värker. Dessutom har jag en horribel mensvärk som håller på att ta livet av mig. Aj aj aj…
Vickan
Trött, tröttare, Vickan…
En natt avklarad, en natt kvar. Jag är trött, varm och har seriös PMS. Skjut mig någon?
Vickan
Men åh, vilken skitdag på jobb!
Eller jag kanske ska omformulera mig en smula, kollegorna var underbara och vi fick jordgubbstårta så på så vis var det underbart men själva arbetsdagen var kass på alla sätt. Sekretessen förhindrar mig att berätta men man undrar var vår humanism och empati är på väg i det här samhället…
Jag lyckades inleda dagen med att försova mig 55 minuter, sanslöst! Minns inte när det hände senast… Jag vaknade 05:55 och bussen går 06:18 och jag hann med den. Heja mig! Sminkningen skedde på bussen och att jag inte petade ut ögonen med mascaran är inget mindre än ett mirakel!
Nå, tack och lov för världens bästa kollegor! De gör dagen så mycket lättare. Nu är jag ledig i två dagar och planerar att segla till Flakfort med familjen imorgon, underbart! Känns som en mini-semester och det behöver jag sannerligen.
Vickan
Jag borde vara trött. Faktiskt.
Jag borde vara enormt trött med tanke på hur lite jag sovit idag, totalt fyra timmar, men jag kan inte säga att jag känner mig speciellt trött. Det är en förrädisk känsla för jag känner nu när jag skriver att jag verkligen får tänka efter hur man stavar och hur man formulerar en mening. Hepp.
Anledningen till att jag inte sovit är att jag tar min Voxra på morgonen och den stör sömnen och sedan har jag varit uppe och tittat på Victoria & Daniels bröllop. Det är ju ändå en historisk händelse och det var faktiskt ett riktigt vackert bröllop!
Jag satt med tårar i ögonen och mindes mitt och makens bröllop för tio år sedan. Lyckan, kärleken och den överväldigande glädjen. Tänk att tio år passerat sedan vårt bröllop, det är ofattbart så fort tiden går!
Nu ska jag kränga några Riesen-kolor, dricka kaffe och sedan förbereda mig för natt två av två. Efter denna natten är det bara 17 arbetspass kvar till semestern! Det går framåt.
Vickan
En natt avklarad, en kvar…
Jag är äntligen hemma och har sjunkit ner i soffan framför Nyhetsmorgon. Familjen sover än och jag tänker låta dem sova ut så att jag inte stör dem när jag kryper till sängs.
Natten var lugn och kollegorna bra som alltid. Arbetet flöt på utan problem, patienterna var trevliga och husjouren kanon. Men jag har varit oändligt trött, fruktansvärt trött, och i natt har jag fattat en del beslut.
När det är lugnt på natten så hinner man tänka en hel del och det har jag gjort. Jag kan inte skriva här vad det är jag bestämt mig för men det rör mitt arbete, eller snarare hur jag tänker arbeta fram över.
Just nu är det bara överlevnad som gäller.
18 arbetspass kvar…
Vickan
Och så bär det iväg…
Tänk på mig kära ni, två arbetsnätter ligger framför mig och jag vill inte alls. Tack och lov att jag har bra kollegor som gör nätterna uthärdliga. Ni är bäst!
Vickan
Hur man överlever?
Vecka 24
- Måndag – arbetar natt. (Sover ut på morgonen för att orka. Missar jolle-skola för sonen.)
- Tisdag – arbetar natt. (Sover på dagen inför natt nr 2. Missar jolle-skola för sonen.)
- Onsdag – går av natten. (Sover och försöker återhämta mig. Inte människa förrän kvällen. Missar jolle-skola för sonen.)
- Torsdag – hela familjen är iväg på morgonen, jolle-skola för sonen, maken och dottern är hos farmor och farfar. Jag försöker bli människa efter nattens bråk. Gråter. Barnen kommer hem och vi cyklar och äter mjukglass. På kvällen är det torsdagssegling på klubben, hela seglingen blir en enda katastrof. Mer bråk och tårar.
- Fredag – skulle varit hos tandläkaren kl 10:00 och gjort en rotfyllning, vaknar dock med migrän så maken får ringa återbud medan jag somnar om. Missar sonens jolle-skola, dottern är hos sin farmor igen. Farmor och farfar träffar barnen mer än vad jag gör… Jobbar natt.
- Lördag. Sover efter nattjobb. Upp, umgås en kort stund med familjen sedan nattjobb igen.
- Söndag – går av natten. Mer än halva dagen går åt att återhämta sig från nattjobbet.
Vecka 25
- Måndag – Ledig, ska följa med och se sonen i jolle-skola för första och enda gången. På kvällen avslutning för sonens fotboll, mammorna ska tydligen spela fotboll och jag ska vara med. Jag som lider av panikångest, prestationsångest, är fet som en gris och har två högerfötter ska spela fotboll och skämma ut både sonen och maken för resten av livet.
- Tisdag – arbetar 06:45-15:00. After work kl 18:00 med kollegorna på Stortorget.
- Onsdag – arbetar 06:45-15:00.
- Torsdag – arbetar 06:45-15:00
- Fredag – ledig. Midsommarafton.
- Lördag – ledig- Midsommardagen.
- Söndag – jobbar kväll 13:00-21:30
Vecka 26
- Måndag – jobbar natt! Måste sova på morgonen.
- Tisdag – går av natten. Halva dagen går åt att sova, resten till att återhämta sig.
- Onsdag – jobbar 06:5-15:00. Tack som fan, gick av natten igår?!
Och så rullar det på. Jag vill inte ens fortsätta rabbla upp hur det ser ut. Jag har semester först vecka 30, vi får knappt 2½ veckas semester tillsammans. Vår semestersegling får ändras, vi kommer knappt kunna göra något av det vi planerat i sommar. Mitt j-a schema from hell och sena semester förstör allt. Det känns för jävligt allt det här. Mina svärföräldrar ser barnen mer än vad jag gör, och maken med.
Jag är konstant trött, stressad eller irriterad. Tårarna är snubblande nära hela tiden. Ångesten ligger under huden. Kliar och skaver.
Ska livet vara så här? Verkligen?
Vickan
Kvinna, maka till Pär, mamma till en son född juli 2001 och en dotter född februari 2003. Vän med en omsorgsfullt utvald skara underbara människor som förgyller livet. Har en underbar syster, inte i blodet, men i själ och hjärta. Född 1978 och fyller således 32 år i år. Jobbar som sjuksköterska inom akutsjukvård och går igång på trauman, svåra blödningar, hjärtstillestånd och annat som ger mig en adrenalinkick. Älskar att skriva och att läsa. Kan inte leva utan musik och avgudar Depeche Mode. Ett liv utan segelbåt och segling är ett otänkbart liv. Maskrosbarn, förr väldigt trasig, idag nästan hel. Livet är underbart!
