Vickans ✫ Dagar

Archive for the ‘Depression’ Category

Du borde ha tänkt på det här…

Vickan

Det är ungefär lika kul som det låter. Fy f-n säger jag bara. Tack och lov att maken var med så jag kunde ringa efter hjälp, jag stod inne i skobutiken med mina skor i famnen och grät. Jag kunde inte få ordning på tankarna, kallsvetten rann av mig, jag var likblek och jag kunde inte andas. Kring min bröstkorg satt ett järnband och jag har sällan upplevt sådan ångest eller rädsla. Overklighetskänslorna välde över mig och jag förstod knappt om jag drömde eller vara vaken.  Stackars sonen stod brevid och förstod ingenting.

Jag kände hur folk stirrade på mig, jag sjönk ner på huk på golvet och tillslut fick jag upp min iPhone där jag har en snabbuppringningsikon till maken och lyckades ringa upp honom och be om hjälp. Han kom på en minut och såg genast hur det var, jag sprang ur butiken och ut på en bänk medan maken betalade för skorna. Några Stesolid senare kunde jag andas igen men det tog nog 40 minuter innan jag kunde sluta gråta. Jag har inga marginaler kvar, inga resurser att ta av… Jag är utsliten, precis som sonen sa.

Nu är jag trött av Stesolid eftersom jag inte är så van att ta dem och av ren utmattning. Att få en riktig panikångestattack är som att springa ett maratonlopp. Kroppen dräneras helt på energi. Jag måste definitivt uppsöka en dusch för både jag och mina kläder stinker ångest, ni som haft riktig ångest förstår exakt vad jag menar.

Sonen har fått en lektion i vad ångest är och vad panikångest är och han tog det som barn oftast gör. “Usch så jobbigt mamma. Tur det finns medicin och att jag kan hjälpa dig.” Så var det bra med det från hans sida…

[Läs mer om panikångest.]

Vickan

There’s a possibility
There’s a possibility
All that I had was all I gon’ get
There’s a possibility
There’s a possibility
All I gon get is gone with your step

So tell me when you hear my heart stop,
You’re the only who knows
Tell me when you hear my silence
There’s a possibility
I wouldn’t know

Know that when you leave
Know that when you leave
By blood and by mean
You walk like a thieve
By blood and by mean
I fall when you leave

So tell me when you hear my heart stop,
You’re the only who knows
Tell me when you hear my silence
There’s a possibility
I wouldn’t know

Tell me when my sigh is over
You’re the reason why I’m close
Tell me if you hear me falling
There’s a possibility
It wouldn’t show

By blood and by mean
I fall when you leave
By blood and by mean
I follow your lead

Nu visar dottern också förhöjda blodsockervärden, både på morgonen och kvällen…  Hur orkar man egentligen?

Vickan

Någon annans musik och text, mina tankar och känslor…

Vickan

Jag vill tipsa dig som mår dåligt eller dig som har en anhörig som mår dåligt om Nationella Hjälplinjen – kanske de kan hjälpa just dig att orka lite till!

Vickan

Sorgsen musik för en sorgsen själ.

Vickan

Med översättning:

Låt mig få drömma mig bort i den ljumma sommarnatten, dansa nära min älskade och dricka goda drinkar. Glömma jobb, stress och ekorrhjulet som snurrar allt fortare.

Alors On Danse…

Vickan

Titta från 2.35 minuter till 3.25 minuter. John Coffey visar Paul Edgecombe vad som egentligen hände med de två små flickorna vars mord han är dömd att avrättas för. (The Green Mile)

Jag önskar så att jag hade förmågan. Jag skulle så gärna vilja kunna lägga min hand på de som dömer mig och pratar bakom min rygg och på en sekund låta dem känna och se allt det jag har känt/känner och allt det jag har sett och upplevt.

Då kanske de inte skulle döma så hårt längre utan förstå och acceptera att jag är den jag är idag. Bortse från min ärr på armar och ben, förstå hur ljus och mörker kan ligga så tätt ihop inom mig och varför mina känslor ofta är så mycket starkare och intensivare än de flesta andra människors känslor.

Jag önskar det så…

Vickan

Vecka 24

• Måndag – arbetar natt. (Sover ut på morgonen för att orka. Missar jolle-skola för sonen.)
• Tisdag – arbetar natt. (Sover på dagen inför natt nr 2. Missar jolle-skola för sonen.)
• Onsdag – går av natten. (Sover och försöker återhämta mig. Inte människa förrän kvällen. Missar jolle-skola för sonen.)
• Torsdag – hela familjen är iväg på morgonen, jolle-skola för sonen, maken och dottern är hos farmor och farfar. Jag försöker bli människa efter nattens bråk. Gråter. Barnen kommer hem och vi cyklar och äter mjukglass. På kvällen är det torsdagssegling på klubben, hela seglingen blir en enda katastrof. Mer bråk och tårar.
• Fredag – skulle varit hos tandläkaren kl 10:00 och gjort en rotfyllning, vaknar dock med migrän så maken får ringa återbud medan jag somnar om. Missar sonens jolle-skola, dottern är hos sin farmor igen. Farmor och farfar träffar barnen mer än vad jag gör… Jobbar natt.
• Lördag. Sover efter nattjobb. Upp, umgås en kort stund med familjen sedan nattjobb igen.
• Söndag – går av natten. Mer än halva dagen går åt att återhämta sig från nattjobbet.

Vecka 25

• Måndag – Ledig, ska följa med och se sonen i jolle-skola för första och enda gången. På kvällen avslutning för sonens fotboll, mammorna ska tydligen spela fotboll och jag ska vara med. Jag som lider av panikångest, prestationsångest, är fet som en gris och har två högerfötter ska spela fotboll och skämma ut både sonen och maken för resten av livet.
• Tisdag – arbetar 06:45-15:00. After work kl 18:00 med kollegorna på Stortorget.
• Onsdag – arbetar 06:45-15:00.
• Torsdag – arbetar 06:45-15:00
• Fredag – ledig. Midsommarafton.
• Lördag – ledig- Midsommardagen.
• Söndag – jobbar kväll 13:00-21:30

Vecka 26

• Måndag – jobbar natt! Måste sova på morgonen.
• Tisdag – går av natten. Halva dagen går åt att sova, resten till att återhämta sig.
• Onsdag – jobbar 06:5-15:00. Tack som fan, gick av natten igår?!

Och så rullar det på. Jag vill inte ens fortsätta rabbla upp hur det ser ut. Jag har semester först vecka 30, vi får knappt 2½ veckas semester tillsammans. Vår semestersegling får ändras, vi kommer knappt kunna göra något av det vi planerat i sommar. Mitt j-a schema from hell och sena semester förstör allt. Det känns för jävligt allt det här. Mina svärföräldrar ser barnen mer än vad jag gör, och maken med.

Jag är konstant trött, stressad eller irriterad. Tårarna är snubblande nära hela tiden. Ångesten ligger under huden. Kliar och skaver.

Ska livet vara så här? Verkligen?

Vickan

Jag tycker att ni ska titta in på sajten (H)JÄRNKOLL och slå hål på alla era eventuella fördomar kring psykiska sjukdomar.

Själv lever jag idag med en pågående depression men har också diagnosen posttraumatiskt stressyndrom. Tidigare hade jag även en borderline-diagnos men idag uppfyller jag inte tillräckligt många kriterier för att få diagnosen. Det betyder dock inte att jag inte har några “borderline-drag” kvar för det har jag, och tidvis lider jag enormt av det, det jag kämpar allra mest med är känslan av att jag inte har något som helst människovärde och att världen vore en bättre plats om jag inte fanns.

Vickan

Se gärna filmerna och försök förstå hur det är att leva med borderline vilket jag gjort under hela mitt liv i princip. Borderline kallas ibland för tredje gradens brännskada i själen och precis så är det. En brännskada kan läka men ärren får du leva med resten av ditt liv, och det är där jag är idag. Såren har läkt men ärren gör ont och skaver…

Vickan

• Skulle jag vilja ha en mamma och en pappa.
• Skulle jag vilja kunna krama om min farmor.
• Skulle jag vilja få krypa upp i någons knä och bara sitta där, trygg och älskad.
• Skulle jag vilja få lov att skrika och gråta ut min sorg över allt det i mitt liv som inte blev som det skulle.
• Skulle jag vilja att någon strök mig över håret, höll mig i sin famn och frågade hur det är med mig. På allvar.
• Skulle jag vilja vara ung och vacker igen istället för gammal, rynkig och trött.
• Skulle jag vilja få lov att skada mig bara för att slippa känna.
• Skulle jag vilja våga/kunna släppa min mask.
• Skulle jag vilja våga erkänna hur dåligt jag egentligen mår. Att depressionen tär på mig och att jag får allt fler symtom från min borderline.

Men nej. Bryt ihop, (när ingen ser), bit ihop och kom igen!

Vickan

Lyssna på Spotify

“Hurt”

I hurt myself today
To see if I still feel
I focus on the pain
The only thing that’s real
The needle tears a hole
The old familiar sting
Try to kill it all away
But I remember everything

What have I become?
My sweetest friend
Everyone I know
Goes away in the end
You could have it all
My empire of dirt
I will let you down
I will make you hurt

I wear this crown of shit
Upon my liar’s chair
Full of broken thoughts
I cannot repair
Beneath the stains of time
The feelings disappear
You are someone else
I am still right here

What have I become?
My sweetest friend
Everyone I know
Goes away in the end

You could have it all
My empire of dirt
I will let you down
I will make you hurt
If I could start again
A million miles away
I would keep myself
I would find a way

Vickan

Hela dagen och större delen av kvällen har jag mått bra och varit glad. Ända fram tills nu. Jag kan inte andas, jag kan inte tänka, jag bara stirrar på datorns skärm medan tårarna strömmar längs mina kinder. Allt känns bara så tungt och så mörkt. Nästan hopplöst.

Förbannade depression…  Nu tar jag två Atarax och går och lägger mig. Har jag tur så får jag sova mer än tre timmar i natt.

Vickan

Jag är galet trött, känner mig matt och  har både muskelvärk och huvudvärk. Så bra då att jag ska upp klockan mitt-i-natten för att infinna mig på jobbet imorgon klockan 06:45. Skjut mig någon? 

Frågan är vem som är boven i dramat, ett hederligt förkylningsvirus eller Voxra?

Vickan