Vickans ✫ Dagar

Posts Tagged ‘Segelsemester 2010’

Älskade maken har gjort en sammanfattning av semesterseglatsen på vår seglarblogg. Vi skriver helt olika, min käre make och jag, han är kort och koncis medan jag skriver uppsatser. *flin*

Läs inlägget här!

Vickan

Hela familjen vaknade tidigt idag av någon anledning och vi insåg att vi alla hade en smula hemlängtan. Skulle vi kanske gå mot Lomma och hemmahamn istället för till Flakfort? Vi beslöt oss för att fundera medan vi åt frukost men innan denna var jag tvungen att bege mig till toaletten och när jag kom tillbaka hade hamnfogden rödskyltat vår plats och upplyst Pär om att platsens ägare var på väg från Hven och väntades tillbaka inom 1-1½ timme.

Vi åt vår frukost och fattade ett gemensamt beslut om att segla mot hemmahamn, barnen ville verkligen hem och jag kände att jag absolut kunde tänka mig att sova i min egen säng inatt. Sagt och gjort. Vi stuvade snabbt båten och gjorde oss redo får avfärd. Inom 30 minuter hade vi lämnat hamn och stävade mot Lomma.

Seglatsen hem gick som en dans, bra vindar och strålande solsken. Vi höll cirka 5½ knop hela vägen och tiden flög fram. Vi hade massor att titta på och dagens mest spännande händelse var att se hur två bogserbåtar mötte upp och drog in en gigantisk bilfärja till Malmö.

Utanför Lomma kastade vi vårt ankare för en stund, barnen ville bada och Pär ville passa på att kika på botten som hör och häpna såg bra ut! Inga sjötulpaner där inte och botten är målad med laglig färg får jag väl tillägga. Själv vägrade jag att bada, det såg alldeles för kallt ut och jag ville packa och göra oss redo för hemfärden. Efter ett tag var både barn och make färdigbadade och vi kunde gå in i hamn.

Jag packade och packade, lastade upp massor på däck där maken tog emot och lastade alla väskor på en kärra innan han stuvade in allt i bilen. Efter en snabb städning och sista check gjorde vi båten klar och begav vi oss hemåt. Ett snabbt besök inom den lokala Ica-butiken för att handla middag och sedan var vi äntligen hemma. Hem ljuva hem!

Vi packade ur bilen, in i huset och sedan packade vi upp allt och la alla saker på sin plats. Tvättmaskinen gick varm omedelbart och medan vi gjorde allt det här passade vi på att laga middag. Det blev grillat kött, korv, potatissallad och sallad ute på altanen. Ljuvligt!

Efter maten sprang barnen iväg till lekplatsen och jag flydde in i duschen. Så härligt att kunna duscha i lugn och ro i sitt eget hem, jag njöt som aldrig förr av en lång varm dusch. Nu sitter jag nedsjunken i min soffa framför “Morden i Midsomer” med en kall sommar och är allmänt nöjd med tillvaron. Mina kläder är torra och rena och jag är nyduschad och väldoftande. Vi har tänt ljus och jag mår så bra. Vi har haft en underbar semester på alla sätt, trots att jag fick trista besked.

När vi seglar nästa gång? Sannolikt imorgon då det är klubbsegling. Vi har tydligen det svårt att hålla oss på land! *flin*

Nu ser jag fram emot mina sista tre veckor på semestern och planerar vår årliga tripp till Karlskrona Skärgård med svärfars motorbåt…

Vickan

Hela familjen vaknade tidigt, barnen pigga och alerta, vi vuxna något mer komatösa eftersom en båt kommit in under natten och låg med motorn igång i över 20 minuter vilket ledde till att vi fick svårt att andas av alla dieselångor som drev in i vår båt. Dessutom var besättningen högljudd och allmänt störig och tillslut fick jag nog och vrålade rakt ut; “Vilken jävla idiot ligger med motorn igång i 20 minuter mitt i natten, har sökljuset på och dessutom skriker och gapar?!”
Då plötsligt stängdes motorn av, ljuset likaså och personerna dämpade sig. Tur för dem för efter gårdagens eskapader var jag nog kapabel att göra båda det ena och det andra… Typ slänga dem i plurret, spränga deras båt eller så. *flin*

Nå, efter frukosten gjorde vi oss i ordning och vid 11:30 började vi vår promenad mot Bakken. Vädret var helt perfekt, halvklart och cirka 23 grader, kan inte bli bättre när man skall tillbringa en dag på ett nöjesfält! Framme vid ingången till Bakken stod det ett antal hästdragna droskor och vi valde att åka häst-och-vagn upp till själva nöjesfälten. Det var fantastiskt mysigt att sitta där i droskan under gröna träd och lyssna till hästens hovar mot asfalten… Barnen var i extas och kunde knappt sitta stilla en sekund.

När vi kom fram ställde vi oss i kö och köpte ett åkband till varje familjemedlem och två id-band till barnen. (Min värsta mardröm är att de ska komma bort i en stor folksamling!) Vi inledde med att köra racerbilar vilket var löjligt kul och sedan ville dottern åka en berg-och-dalbana med mig. Sagt och gjort, hon skrek och grät under hela turen. Jösses, mitt lilla hjärta som så gärna ville pröva och så blev hon så rädd. Efter att ha torkat tårarna bestämde vi oss för att åka “Flumride” ihop. Inte ett klokt val, dottern tyckte att det likande berg-och-dalbanan och skrek i högan sky. Stackars unge! Dyblöta klev vi av karusellen och mutade en gråtande dotter med sockervadd. Efter en kort stund var hon åter på strålande humör och vi åkte karusell efter karusell. Barnen fastnade för en slags miniatyr av “Fritt fall” så där blev det många, många åk. Själv ville jag åka den stora berg-och-dalbanan av trä samt “Enterprise” men maken ville inte och jag ville inte stå i evighetslång kö och sedan åka själv så det får bli vid nästa besök!

Lunch/middag åt vi en en kinarestaurang som hade en buffé med både dansk mat och kinesisk mat. Helt okej men knappast det godaste jag ätit i mitt liv. Efter maten blev det fler karuseller och vi hade precis hur kul som helst. Efter att barnen handlat godis, spelat spel och köpt en jätteboll (sonen) samt en liten häst och en Hello Kitty-docka (dottern) valde vi att bege oss hemåt. Efter 6½ timmes karusellåkande och äventyr är man rätt spak! Ännu en gång valde vi att åka häst-och-vagn ner till entrén. Ljuvligt!

På vår väg tillbaka till båten gick vi inom den lilla kvartershandlaren och köpte lite godis med oss samt två Bacardi Breezers till mig och Pär. Vi satt sedan i sittbrunnen i solens sista strålar och drack upp dem medan barnen lekte. Kvällen avslutades med att vi såg på “Bedtime Stories” tillsammans, sedan var det sängdags för barnen som nu sover gott. Pär försöker laga kranen som lagt av och jag försöker blogga samtidigt som jag lyssnar på musik och skickar sms till mina vänner. Det går så där, multitasking kanske fungerar bättre om man inte druckit rosévin med Fanta? *ehum*

Imorgon ska vi antingen gå till Flakfort eller hem, vi får se hur vi känner oss då. Nu önskar jag er alla en god natt!

Vickan

Vi seglade från Helsingør imorse efter frukost och vi hade perfekta vindar och underbart väder. Vi hade saxade segel och det var bra klurigt för denna kvinna som aldrig suttit vid rodret med saxade segel tidigare. Min Gud som det måste ha sett ut på avstånd! Jag lyckades få genuan att kollapsa, segla i sicksackmönster och det hela såg förmodligen ut som ett gravt fall av sjöfylleri. *asgarv* Nå, tillslut fick jag kläm på det hela och då gick det bra. Klurigt men kul!

Det var några timmar skön segling men tillslut dog vinden och vi fick ta ner våra segel och gå för motor, trist men sant. Jag sörjde inte allt för mycket utan gick fram på fördäck och lapade sol medan jag läste ut ett antal böcker. Livet var helt ljuvligt där och då, i solens varma sken under en blå himmel med doften av hav och sommar i min lilla solbrända näsa…

Så beslöt jag mig för att gå ner i ruffen en stund, jag behövde dricka och väl nere passade jag på att kolla av min iPhone. Jag hade fått ett sms från min kära kusin och glad i hågen öppnade jag det och började läsa. Det slutade med att jag grät i över en timme, ihopkrupen som en liten boll med armarna kring mig. Alldeles för många minnen från förr vällde fram och jag förlorade greppet för en stund. Jag gick från förtvivlad gråt till plågade gnyende läten till förtvivlad gråt igen. Det förflutna lämnar mig aldrig och jag blir aldrig helt fri från dem. Vad som hänt och vad som stod i sms:et spelar ingen roll just nu, kanske jag berättar mer i ett annat inlägg, kanske inte. Tessan, om du läser så massor av kärlek till dig!!! <3

När jag äntligen slutat gråta var vi framme vid Taarbæk och vi kunde snabbt konstatera att det var en väldigt liten hamn. Barnen ville bada från båten innan vi gick i hamn och det fick de göra men de fann det allt för kallt så det blev ett väldigt snabbt dopp.

Väl inne i hamnen mötte hamnfogden upp och anvisade oss plats, en liten och väldigt grund plats precis bredvid en liten brygga. När vi skulle lägga till gjorde jag ett jättehopp i land, ett hopp som imponerade till och med på Pär. Haha! Aldrig förr har en så liten, kort person hoppas så långt! Nå, det var väldigt grunt som sagt och jag var bra nervös att vi skulle gå i med kölen men allt gick som en dans. När vi väl lagt till betalade vi hamnavgiften till hamnfogden som berättade att det var 20 minuters promenad till Bakken och sedan bestämde vi oss för att gå och handla eftersom det började bli tomt i förråden.

Jag var trött och ledsen men bestämde mig för att följa med och handla ändå. Vi gick iväg glada i hågen och började leta igenom hela Taarbæk efter ett Netto, Rema 1000 eller Irma men vi fann ingenting. Jo, två småhandlare men de tog givetvis inte VISA-kort utan bara Dankort (släpp sargen för f-n Danmark och kom in i 2000-talet!) och eftersom vi gett hamnfogden våra sista danska pengar fick vi vackert vandra vidare.

Vi passerade Bakken både en och två gånger i vår jakt på en stormarknad men icke. Tillslut fann vi en Statoil-mack och vi trodde i vår enfald att räddningen var nära. Om vi handlade något litet där kunde vi betala med VISA och få ut lite kontanter. Tror ni det gick? Icke! Måtte djävulen ta alla Dankort och elda upp dem!

Så vi fortsatte gå och mitt humör var nu nära apati. Tårarna brände och allt kändes hopplöst. Och så plötsligt öppnade himlen sig och regnet började ösa ner. Nu ville jag bara lägga mig ner och skrika rakt ut. Det var kallt, jävligt blött och vi var alla trötta och hungriga. Vad skulle vi göra? Vi valde att gå tillbaka till båten. En promenad under tystnad från min sida medan maken gjorde allt för att hålla humöret uppe, han pratade och peppade. Jag var bara tyst och åter tyst. Jag tänkte att om jag öppnar munnen kommer jag skrika…

Vi går förbi en pizzeria och då får Pär en idé. Kanske de kunde ta svenska pengar om vi erbjöd dem en väldigt bra kurs? Sagt och gjort. Tjugo minuter senare sprang vi i regnet till båten med fyra varma pizzor och en bra mycket tommare plånbok. Skitsamma, där och då kunde vi ha betalt 1000 kronor per pizza och de smakade gudomligt! Eller ja… Maken, sonen och jag tyckte det. Dottern hatade sin och fick äta av sonens pizza istället. Så oväntat en dag som denna!

Mätta och mycket trötta bytte vi om till torra kläder och sedan lekte barnen i förpiken. Maken och jag gjorde varsin kopp kaffe och sjönk ner vid datorn för att kolla upp väderprognoser och Bakkens hemsida. Vad händer då? Maken välter ut hela sin kopp kaffe över mig, bordet och soffan. Skjut mig?

En liten stund senare tappar jag min provisoriska tandlagning igen och när jag försöker klippa till en ny bit som skall smältas innan den petas ner i tanden lyckas jag nästan klippa av mig hela fingerblomman på vänster pekfinger. Aj aj aj!!!

Nu är det sovdags ombord på Lova och vi får hoppas att morgondagen blir så mycket bättre. Bakken öppnar klockan 12:00 så imorgon blir det sovmorgon…

God natt!

Vickan

Vi vaknade i god tid idag och efter frukost packade vi så sakta ihop och efter att ha matat alla Gillelejes trutar, tärnor och ankor satte vi segel och satte kurs mot Helsingör. Seglingen gick bra men det var rätt hårda vindar och sista biten blåste det lite för mycket för att jag skulle tycka att det var behagligt. Vi krängde duktigt trots revad genua och med facit i hand borde vi har kört med revat storsegel från början…

Nåväl, vi beslöt oss cirka 20 minuter innan vi nådde Helsingör för att ta ner seglen och gå för motor. Det är ett moment jag aldrig tyckt om när det blåser så hårt för jag måste hålla båten rakt mot vinden och alldeles stilla medan Pär drar storseglet. Det är riktigt obehaglig för jag är livrädd att Pär ska falla överbord varje gång och då lär jag få panik på allvar. Eller ja, jag hade rett ut situationen det är jag övertygad om, men ändå… Fy fan!

Väl i hamn fann vi en ledig plats omedelbart och det kändes lika skönt som alltid, vi förtöjde utan problem och efter att ha ätit lunch (ständigt denna pasta!) slappade vi en stund och surfade glatt på våra respektive datorer och mobiler. Äntligen 3G täckning!

Hamnen har dessutom gratis trådlöst nätverk, tack för det säger datornnörden i mig som glatt konstaterade att pappersdagboken nu kunde föras över till digital form och publiceras i bloggen. Gilleleje är hamnen/byn som mobilguden glömde!

Vi har tillbringat eftermiddagen och kvällen inne i Helsingör. Först gick vi ner och tittade på färjorna och sedan gick vi i centrum där vi hamnade på “Fötex” där lördagsgodiset till barnen och lördagsgodiset till mamman (tre färdiga drinkar!) inhandlades. Middagen intogs på ett kebabställe och jag blev proppmätt så promenaden tillbaka till båten gjorde susen!

Under hela eftermiddagen och kvällen har jag skämts för att vara svensk, överallt i hela centrum dräller det av asplakata svenska ungdomar som super och bär sig allmän illa åt. Klipp er och skaffa ett jobb?! *Se framför er Vickan med spolar i håret och plisserad kjol hyttandes med käppen*

Nu ska vi se “Liar Liar” tillsammans och jag ska ta mig en drink och äta lite chips försiktigt. Jag har redan lagat om tanden två gånger och vill inte göra det igen. Vet ni hur drygt det är att bara tugga på en sida förresten?

Imorgon ligger vi kvar i Helsingör, vi får se vad vi hittar på.

God natt världen!

Vickan

Idag sov vi länge hela familjen. Vi vaknade inte förrän klockan 09:40 efter en natt som innehöll regn, stormvindar och en massa gung. Efter frukosten gjorde vi oss i ordning och begav oss upp i byn för att möta upp Pärs föräldrar. Just då kläcker sonen ur sig att han glömt packa ner jeans och en tjock tröja? Hurra, varför inte gå och handla?!

Vi mötte upp svärföräldrarna och sedan gick vi upp i byn. Efter en snabb runda fick vi tag på jeans och tröja till sonen och en klänning till dottern sedan började den vilda jakten på restaurang. Alla tycktes vara fulla och en del var uteslutna eftersom svärmor inte skulle komma in med sin elrullstol.

Tillslut hamnade vi på en fin restaurang där vi bjöds på en ljuvlig middag! Vi vuxna åt dagsfärsk panerad rödspätta med nypotatis och smält smör och barnen revben. Barnen åt dock inte så mycket för revbenen smakade då inte som på “Jensens” och då är de inte ätbara. Suck.

Efter middagen gick vi till Irma för att handla diverse förnödenheter och sedan vinkade vi farväl till svärföräldrarna, sedan gick vi tillbaka till båten. Dottern och jag bestämde oss för att stanna och slappa i båten medan Pär och sonen tog tvätten och begav sig upp till “tvättomaten” i byn.

Allt var lugnt och skönt, dottern läste och jag lyssna på radio och åt en karamell när det plötsligt knakade till i munnen. Helvete! Jag spottar instinktivt ut karamellen och vad får jag se? Jo, min ena tand som är rotfylld har gått i sönder. En stor bit har gått av, typ halva tanden, och jag börjar nästan gråta. Jävla skräptänder!

Jag ringde i panik till Pär som kunde gå till Apoteket och köpa en slags “pasta” man kan laga en trasig tand provisoriskt med. När han kom tillbaka började äventyret med att laga en tand själv. Jösses!

“Pastan” skulle värmas upp till 60 grader och då anta en “tuggummi-konsistens” och därefter skulle den stoppas ner i hålet. Hålet? Halva jävla tanden är ju borta? TIllslut eftter ett antal försök fick dit eländet och nu hoppas jag att det håller. När jag kommer hem får det bli ett besök hos farbror tandläkaren pronto! Be en stilla bön att jag inte får ont…

Efter att ha ätit “röda pölser” till kvällsmat har hela familjen myst framför “Natt på museet 1 & Natt på museet 2″, jag skrattade mig halvt fördärvad!

Nu är det dags att släcka ombord på Lova, imorgon går vi till Helsingör. Sov gott världen!

Vickan

Idag vaknade vi i god tid och kastade loss för att segla mot Gilleleje och här är vi nu. Seglingen över gick galant och till vår stora lycka fann vi en grönskyltad plats så fort vi kom in i hamnen. Sådant är lycka för en seglare! Vädret var sådär kul dock. Regn och blåst. Hu!

Efter en snabb lunch gick vi på promenad i hamnen som är stor och livlig med massor av restauranger och tom en Fiskeauktion. Efter det gick vi upp i byn där vi shoppade lite på Rema 1000. Röda pölser, cider och “nallekorv” till barnen hamnade i shoppingkorgen.

På tillbaka vägen åt vi varsin stor glass i Kanalkiosken. Två stora kulor, vispgrädde och sylt på toppen såklart!

Resten av eftermiddagen och kvällen har vi tillbringat ombord för det regnar och blåser något enormt. Till middag åt vi panerad spätta med färska räkor, ris och remoulad. Nice!

Vi har fått upp sittbrunnskapellet vilket är skönt för det blir lite mer plats att röra sig på här ombord… Hamnen är enormt gungig har vi konstaterat, vi svajar hit och dit i vinden. Jag får till och med hålla i mitt glas medan jag skriver det här!

Nu skall vi sova, vi har nyss sett klart “28 veckor senare” och den var ruskigt otäck den med. Jag vet vad mina drömmar innehåller i natt. Röda ögon och vild vrede. Usch!

Imorgon kommer svärföräldrarna på besök, vi ska gå ut och äta här i Gilleleje tillsammans. Mysigt.

Vickan

Då har vi kommit till anhalt nummer två på vår semesterseglats, nämligen Vikens Hamn, och här är lika vackert som förra gången vi var här.

Vi fick gå för motor hela vägen från Hven och jösses vilken resa det var. Under resan blev jag enormt trött av de Tavegyl som jag tagit på morgonen och jag gick ner i ruffen och la mig på en av sofforna en stund. Givetvis somnade jag som en stock men efter en stund fick jag mig ett uppvaknande utan dess like. Vi gick in i svallvågor och krängde till enormt vilket resulterade i att jag kastades handlöst av från soffan och ner på durken. Jävlar vad jag slog mig! Jag skrek av rädsla och av smärta. Huvudet hade träffat trappan ner i båten och jag slog sidan hårt i golvet och bordet.

Jag hörde ett förtvivlat “förlåt” uppe från sittbrunnen från Pelle och reagerade mycket logiskt med att skälla ut honom. Hur fan styrde han egentligen? Stackars Pär, det var ju inte hans fel alls. Nå, jag överlevde men jag har en bula i bakhuvudet, två blåmärken på överarmarna och ett blåmärke på vänster sida av bröstkorgen. Aj aj aj…

Åter till Viken och dagen idag då. När vi lagt till gick vi och betalade hamnavgiften och köpte en glass sedan gick vi upp till affären för att proviantera och sedan till Statoil för att köpa varsin håv till barnen.

När alla nödvändigheter var avklarade gick vi och badade. Strålande solsken och blå himmel, varma vindar och varmt vatten. Kan livet bli bättre? Pelle och jag kramades, kysstes och lekte som två småbarn en lång stund i det blå havet… När båda barnen var blå om läpparna gick vi upp och la oss på kanten av badet som är av betong. Pelle och jag solade medan barnen fiskade krabbor och håvade upp diverse märkliga djur ur vattnet. Dagens största krabba fångade dock den ömma modern till barnens förtjusning! *ASG*

Stackars dottern lyckades på något sätt halka på betongen och föll i vattnet, det var grunt så det var ingen fara, men stackars liten skar upp foten på två ställen. Lilla snäckan min! Det är inte lätt att vara 7½ år och inte ha någon ordning på vare sig armar eller ben!

Vi gick tillbaka till båten där jag plåstrade om dottern och sedan gick vi till Thai-restaurangen i hamnen och åt en underbart god middag. Barnen åt som om de aldrig sett mat förr, både huvudrätt och efterrätt slank ner utan problem och det var inga små portioner.

När maten sjunkit ner en smula tog jag dottern med mig till duscharna men någon skön dusch blev det inte. Vattnet var sjukt varmt och jag höll halvt på att bränna ihjäl mig. Usch!

Väl tillbaka i båten började barnen se på film i förpiken och jag konstaterade att jag hade ett missat skyddat samtal på mobilen vilket gav mig rejält ont i magen. Förhoppningsvis var det bara jobb som ville att jag skulle jobba ett extra pass men vem vet…

Pelle och jag såg på “28 dagar senare” och jag hoppade högt av rädsla flera gånger. Vilken otäck film! Den väckte många tankar och känslor..

Nu ska vi sova och jag ser att Thai-restaurangen skickat upp vackra papperslyktor som svävar mot den mörka natthimlen. Nästan hjärtskärande vackert!

Imorgon går vi mot Gilleleje i Danmark om vindarna tillåter det…

Vickan

Ännu en vacker dag på Hven har övergått till afton. Vi har haft en ljuvlig dag på alla sätt! Vi inledde dagen med att ta en promenad till affären, det blev en lång varm promenad längs vackra fält med mognande säd. Hven är oändligt vackert med sina hänförande vyer och jag tänkte att det här måste vara bra nära Paradiset.

Efter en varm promenad tillbaka bestämde vi oss för att bada och vi begav oss till stranden bredvid Kyrkbacken. Det var kallt i vattnet men vi badade och lekte som barn allihop. När båda barnen var blå om läpparna gick vi trots vilda protester upp på stranden där vi lapade sol en lång stund.

Väl tillbaka vid båten var det dags att lägga pussel. Ett gigantiskt pussel för Bavarian som låg innerst skulle nu gå och vi måste således flytta på oss och de tre båtar som låg utanpå oss. Allt löste sig rätt smidigt trots allt, Bavarian var så stor att den “knuffade” ut oss och sedan kunde vi dra oss in till kajen och ta den innersta platsen. Gissa om vi hade ett promenadstråk över vårt fördäck resten av eftermiddagen och kvällen?

Middagen intogs vid havet, vi grillade korv nere på piren och betraktade de vackra vyerna medan vi gjorde upp planer för morgondagen. Ljuvligt och balsam för själen.

Nu sover båda barnen gott i förpiken och det skall Pelle och jag med göra. Vi har precis sett färdigt “World Trade Center” så jag vet vad mina drömmar kommer handla om inatt. Hu…

Vickan

Klockan är mycket och vi har nu nått första anhalten under vår semesterseglats, nämligen Kyrkbackens Hamn på Hven. (Ja, jag vet att det är den gamla stavningen men jag tycker att den är mycket vackrare!)

När vi vaknade imorse hade vinden avtagit rejält, vridit och vädret klarnat upp så vi satte segel och kastade loss. Spännade och fantastiskt skönt, äntligen var vi på väg! Tyvärr blev det bara segel upp till Barsebäck sedan dog vinden och vi fick gå för motor. Surt sa räven.

Nåväl, nu ligger vi här i Kyrkbackens Hamn tillsammans med miljoner andra glada semesterfirare. En övervägande majoritet är danskar men här finns även en hel del tyskar. Ja, och några svenskar med såklart. Trångt är det så vi ligger flera båtar i bredd, vi har en stor Bavaria 50-fotare närmast oss och den ligger mot kajen. Jag skämtar inte om jag säger att vi ser ut att vara släpjolle åt dem! *ASG*

Den är verkligen galet stor, när man går över den för att komma i land rör den inte sig en millimeter, den ligger helt stilla i vattnet. När folket som ligger utanpå oss, (just nu två båtar), går över oss så gungar hela båten som om vi var ute i grov sjö!

Dagen har spenderats med att äta glass nere vid stranden och att gå en promenad uppe på ön. Vi lyckades gå fel och komma på en återvändsväg men tack vare snälla husägare fick vi gå genom deras trädgård och ut till “branten” där vi kunde följa en liten stig upp till S:t Ibbs kyrka. Vilka fina hus det ligger nere i hamnen, vi såg många stora pooler och vackra trädgårdar från ovan!

Efter en skön, avslappnad kväll skall vi nu krypa till kojs och sova gott.

Vickan

Nu borde vi ha kastat loss för länge sedan men icke. Vi ligger inblåsa i Lomma Hamn. Ja, du läste rätt. I Lomma Hamn. Det har varit högsommar och perfekt väder ända fram tills idag då det plötsligt slog om till mulet/småskurar och började blåsa cirka 18 m/s.  Man går inte ut med en liten Accent 26 i 18 m/s frivilligt, tro mig. Vi har testat och det var inte kul. Det var rätt jävla skitläskigt på ren svenska faktiskt.

Nå, efter att ha surat länge och väl gick vi hem till Pärs föräldrar som bjöd ut oss på restaurang och sedan på kaffe och kaka hemma hos dem. Plåster på såren?

Natten kommer att tillbringas här ombord på Lova. En märklig känsla att sova över i båten i hemmahamn!

Vickan

Jag kommer att blogga i princip dagligen under vår segelsemester så glöm inte att kika in i bloggen för att följa våra äventyr.

Vickan